Jan-Erik låter bestämd när jag för tredje gången ramlar i den tekniska terrängen. Den här gången gick det bättre än de två tidigare då armbågen slog sig illa och jag gled flera meter på isen i fallet och den andra då bägge knäna fick ta emot mig på stenarna. Men det var inte på grund av halkan, utan att jag inte orkade lyfta fötterna.

  
Jag var ofokuserad och trött efter denna veckas många arbetstimmar och sena kvällar. Mätt var jag också men drog i mig gelen och orkade lyfta på cementbenen.

  
Av 106 startande kom 104 i mål. Vi var bland de sista, men vi har ju valt att springa helgens alla tre tävlingar och de längsta distanserna.

Det var kallt, mörkt och knöggligt. Den nya pannlampan var bra men det tog 14 kilometer innan jag visste hur jag skulle vinkla ner ljuset. Vattnet i mina flaskor var nästan orört, jag orkade bara dricka typ 2 deciliter. 

  
Knäna dunkar och armbågen är blodig. Den varma duschen tinade upp min stelfrusna kropp och jag blev biten av en krokodil i badkaret, men det är en annan historia.

Nu har jag laddat med linssoppa, ägg och Gainomax. Kryper jag tills kojs nu får jag 5 timmars sömn innan morgondagens 44 kilometers terränglopp. Mestadels i dagsljus.