Jag har sagt det förut och säger det igen. Jag köper inte ett helt koncept när det gäller löpstil (barfota/minimalistisk/superdämpat) och vad vi ska ha på fötterna. Jag tror på olika skor för olika underlag och distanser.
Jag älskar mina Innov8 som är supertunna. Skulle jag springa längre än 90 minuter med dem skulle jag få ont i både benhinnor och under fötterna…
Jag vet – det går att träna upp och vänja sig. Men det är där jag tror jag gör min kropp en otjänst. Det ska vara skönt att springa – inte obehagligt!
Jag tror på att springa med en skön känsla utifrån underlag och väder. Inte tvinga kroppen till något. Alltså väljer jag en mer dämpad sko för längre distanser i skogen. Som den här sköningen nedan till exempel. Om jag skulle få välja ett löppass för dagen skulle jag ha dessa i Ursvik och springa i regn och lera.
Salomon Fellraiser. De är inte lika rena och fina nu efter någon månads användning. Foto: privat
Ska jag springa kors och tvärs över Skåne och nöta landsväg så åker mina Hoka One One på. Just nu suktar jag efter att beställa de här – coola va 😉 (Faller inte alla i smaken. Jag vet).
Hoka one one Stinson. Foto: hokaoneone.com
Det är mindre än tre månader kvar till Trans Scania. Jag är grym på att vila mig i form.
Nyfiken på vilka skor jag använder när? Kika här.
Börjar vi synka våra tankar och funderingar nu. Eller är det mest för vi har nu ett flertal timmars prat om både det ena och det andra men utrustningen är en väsentlig del av samtalstiden. Men jag håller med fullt ut.
Skulle aldrig falla mig in att ha samma skor på ett 10km terrängpass som jag har på ett 200km asfaltpass och det är den spridningen både du och jag har på våra löpturer.
Och dessutom hade du och jag fräschast fötter, ben och kropp efter Trans Scania. Kvitto nog på rätt skoval!