Jag har delat in loppet i tre delar som är 6 mil var. På så sätt bygger jag små delmål och vi har lagt ut dropbags efter hur banan ser ut, när det blir mörkt och när vi behöver förstärkningskläder. Starten går 14:30 och det gäller att ha pannlampan lätt till hands när mörkret faller på. Och regnkläder när himlen öppnar sig.

Det har utlovats regn, men det är rätt varmt i starten och jag är glad att jag valt linne och löparkjol. Jag har valt keps mot solen vid starten och som skydd när regnet senare ska komma.

Block 1

De flesta går uppför. Foto: privat

De första sex milen har vi två berg att ta oss sig upp för. Vägarna är mest asfalt men även grus och någon del terräng. Vi har kommit överens om att gå i uppförsbackarna och jag brukar även föredra att gå på natten för att spara energi. Det kostar nämligen energi att hålla sig vaken, hålla sig varm, hålla sig i rörelse – att springa för mycket då kostar mer energi än vad som kan fyllas på, i alla fall för mig.

Min svaghet

Jag går långsamt uppför

Min styrka

Jag kan springa rätt snabbt utför

Cutoff tid och checkpoints

Foto: privat

Vi ligger 1,5 timmar före cutoff tiden när vi kommer till Checkpoint 4 där vi har vår första dropbag. Jag bryr mig egentligen inte så mycket om tiden eftersom jag ser detta som träning. Att helt enkelt ta mig i mål. Vi har våra reflexvästar och enkla pannlampor i denna depå – vägarna är bra och vi behöver bara ha den ena igång. Jag har inte haft flyt i löpningen men har inte brytt mig om det heller för jag vet att det ofta tar just 3 mil för mig att ”värma” upp och känna att jag är en Evighetsmaskin. Jag har en ingentingkänsla i själen och stela ben. Jag börjar stretcha tidigt. Oroskänslan kommer tillbaka för jag känner att jag inte har energi. Hur mycket jag än petar i mig så känns jag låg. Jag tänker på godis och socker, men har inget sånt med mig. Jag tjatar på choklad men ingen dyker upp. Jag fortsätter att peta i mig och transportera mig framåt.

Måste stanna och fota ibland. Foto: privat

Det är vackra vyer så vi stannar ofta och tar kort. Jag har telefonen på flightmode för att spara batteri och tar därmed inte emot all pepp jag senare fick i ett stort sjok.

Traska på natten

Vi går uppför och springer nerför. Vi tar oss fram och pratar om Pyrenéerna. Vi snackar utrustning och är glada att vi får testa lite nu på detta lopp. Jag som alltid haft en stålmage och nästan aldrig problem med vad jag är sugen på får nu erfara öm mage och är inte sugen på något. Vi har traskat över två berg och kommer in i checkpoint 7 där vi har våra nattkläder, det vill säga långa regnbrallor, långärmade tröjor och rejäla pannlampor. Samtidigt kommer regnet. Vi kunde inte ha tajmat det bättre!

Ibland kan man undra hur jag fortfarande kan vara singel!! Stilikon! Foto: Jan-Erik Ramström

Som den stilikon jag är behåller jag löparkjolen på, drar på mig regnbrallorna under och ser till att kjolen ligger snyggt över, trär den fantastiska regnjackan över huvudet, på med mössan och vantarna – koppla in batteripacket till pannlampan och off we go. Jag känner mig fortfarande låg på energi men full i magen. Jag är öm både på in och utsida och jag försöker tänka på annat.

Nästa block på sex mil innehåller ett berg, ett oväder med åska och blixtrar samt vind så stark att du står på stället och kommer inte en meter.