>…och ett äventyr!

Shit! SUM var det jobbigaste jag gjort efter tävlingen Jättelångt. Vilken terräng, vilken skog, vilka rötter!

Jag slukades snabbt upp av skogen. Tillsammans med Kalle slungade skogens svullna tunga oss runt runt i dess stora gap. Trixade över stock och sten, promenerade upp, löpte på utför. Parera, passera, briljera. Slita hund. Lukta hund. Få ont i knät. Efter att ha givit oss en rejäl omgång spottade skogen ut oss på en lång sträcka av grus och asfalt. Mala på – framåt-framåt-framåt! ”Vad håller jag på med?” Räkna ner, räkna om, komma fram.

Kalle löpte på som ett lokomotiv – stark och drivande. Jag gnällde. Mitt knä gnällde. Jag snubblade och slog i mig – trotsigt tog jag mig vidare. In i skogens våld igen. Upp-upp-upp – ”Är vi aldrig framme?” Ner-ner-ner AJ! mitt knä. Passerade marathondistansen på 4:30 – inte helt pjåkigt i tuff terräng.

SUMmering: 5 mil fördjävlig terräng. 5 underbara mil i ljuvligt väder. 5 mil med hjälp av Kalle. 25 km ont i höger knä. Sluttid: 5:21. Helt okej för att vara mitt första SUM.

Nu fest med Stekaren.

*******************************