Operationen gick bra!

”When was the last time you did

something for the first time?”

-Va?

-Operationen gick bra ser jag, upprepar jag

-Vilken operation? undrar Cecilia

-Den där du stelopererade dina knän!

Vi brister ut i gapflabb båda två. Vi har testat att dansa tango. Vi skulle ses innan jul och hitta på något ihop. Vanligtvis går vi på opera, springer eller äter middag. Den här gången skulle vi göra något vi inte vanligtvis brukar göra. Helst oplanerat. Vi kom överens om att vänta in onsdagens Dagens Nyheter för att titta på ”På Stan – händer idag”. Jag skickade över förslag som ”Musikafton: psykedelisk poesi”, ”Julopera (diskvalificerad)”, ”Författarsamtal med Jonas Hasen Khemiri (som jag ska gifta mig med)” och ”Nybörjartango i Alvik”. Cecilia valde Tango. Argentinsk sådan.

Välja aktiviteter. Foto: privat

-Lova att du inte skrattar åt mig på dansgolvet. Sa Cecilia

Det var inte så lätt att lova för jag hade skrattet bubblandes i mig hela tiden. En timme av total motasats till löpning. Vi fick börja med att ”promenera” runt salen på ett dansant, utmanande sätt. Sen lärde jag mig följande:

• se till att dra foten i golvet, den ska hela tiden ha kontakt med marken (använd högklackat)
• var fastklistrad som ett kardborreband med vänster sida av bröstkorgen mot din partner (gäller bara tjejer – killar får kardborra högersidan förstås)
• låtsas att din vänsterarm är i gips
• Håll ihop knäna!

Som en kontrollerande, dominant person blev det ju lite småkonflikt då min danspartner Sune skulle föra och jag inte fick. Gav mig dock efter 45 sekunders kamp om taktpinnen och lät honom styra. Jag fick blunda och det gick riktigt bra. Då hade vi bar kopplat ihop oss genom att jag lutade mina händer mot hans bröstkorg (det närmaste hångel en singel kommer såhär före jul?) och han gick mot mig så jag fick gå baklänges i mina låtasasklackar.

Just det – man skulle ha högklackat.

Det hade jag förstås inte, och Sune. Eller var det Sture? krockade med mina fötter så jag fick börja gå på tå i mina platta stövlar. Bra vadträning. Det var nu det blev lite komiskt. Jag såg min spegelbild i de mörka fönsterrutorna och blev fnittrig inombords. Sen sneglade jag bort mot Cecilia och såg en stelbent löperska försöka forma ett ”A” med sin danspartner.

Efter en timmes tragglande började allvaret, då man fick dansa duktigt på högersidan och öva på vänstersidan. Vi var välkomna att stanna, men vi smet. Det är kul att testa nya saker – för testar man inte så vet man inte vad man kanske kunde varit stjärna på. Jag är inte stjärna på Argentinsk Tango.

Jag och Cecilia överlevde. Likaså våra danskavaljerer som stannade kvar och dansade vidare. Foto: privat