Två veckor innan loppet var jag helt säker på att jag inte skulle delta. Tävlingen skulle starta 30 maj och min dotter skulle gifta sig den 1 juni. Sånna tillställningar brukar ju kräva lite förberedelser och engagemang. Jag skulle bland annat fixa blommor, brudbukett och tärnbuketter…
Ju närmare dagen D vi kom, desto mindre stress. Allt var klart på planeringsfronten så jag frågade om det var okej att åka till Örebro på torsdagen och springa ett långpass på 5-6 timmar. Anmälan var betald och jag ville ha del två i medaljen. Och jag fick ok från dottern, bara jag lovade att hämta upp henne 06:20 på fredagmorgonen för blomsterarrangemangen.
Dagen innan tävlingen frågade jag om Stefan ville supporta mig och om det var okej att jag sprang 50 miles, dvs 12 timmar. Det var okej.
Väl på plats så kändes allt så himla bra. En formtoppning utan dess like. Lätta men starka ben. En skalle som var glad rakt igenom. En kropp som hela tiden kändes bra påfylld med energi. Jag frågade Stefan när vi senast kunde lämna Örebro för att hinna till blomsteriet och duscha innan. Jag skulle hinna springa i 15 timmar. Och som jag sprang!
De flesta korten är tagna av @loparenamanda
Här är jag och mina adepter Lisa och Anna innan start.
Energipåfyllning. En gudomlig glutenfri pizza satt bra efter några timmar. Jag undvek godis helt och hållet för att slippa sockertoppar och dippar, det visade sig fungera perfekt för dagen.
Inte den mest smickrande posen i löpsteget, men jag var stark. I flera varv sprang jag med Anna och Lisa. Varje varv tog 46 minuter, utan att jag hade klocka på mig. 15 varv på 45-47 minuter – och jag kände mig aldrig trött – varken mentalt eller fysiskt. Trots att det regnade nästan hela tiden.
Större delen av banan var terräng och framåt kvällen var det rejält lerigt och slipprigt. Jag hade mina Hoka One One Speedgoat och de greppade bra.
Det bästa med regn och blåst i skog är syresättningen. Det är som att andas friskhet och energi. Jag gillade verkligen banan och hade roligt hela tiden! Hade jag fått fortsätta att må så bra och fortsätta springa, hade jag kommit riktigt långt denna gång. Men jag skulle inte byta bort min dotters bröllop för någontin i världen!
Min vackra dotter Elin och hennes man Adam. Foto: Maria Ljung
Leave a Reply