På tal om terränglöpning…

Jag och min dotter Elin kan springa det mesta tillsammans. I helgen som var hade vi planerat in en gemensam ösregnsrunda, Elins favoritväder. Vi skulle vara ute på landet vid Lagnö och jag hade hört talas om en rolig terrängrunda ”Åda Wild Boar”. Perfekt att springa i skogen när det regnar tänkte jag. Jag såg mycket fram emot vår tur och hade den i huvudet flera dagar innan. Jag planerade och fixade till och med så att hon fick låna mina Innov8 X-talon, medan jag sprang i Salomon Fellraiser.

Hemma i lilla stugan väntade tapas och läckerheter. Nybakat sprött fröknäcke och en fantastisk fin flaska rödvin. Vi skulle bara bli dyngsura, leriga, svettiga och lyckliga först.

Men icke sa nicke

Elin och jag hade helt olika syn på det här med ”roligt att springa i skogen”. Redan efter 500 meter var hon yr i huvudet av att titta vart hon skulle sätta fötterna. Regnet bidrog till att det var lite disigt och daggigt. Hon ville vända. Efter knappt en kilometer.

Där sprang jag lite snopet och tänkte ”ska jag bli sur nu, jag som hade sett fram emot detta så mycket?” men jag slog bort de tankarna snabbt. Vi sprang tillbaka och valde en grusväg istället. Att få springa och prata med dottern var ju det viktigaste, och roligt hade vi. Vi kutade två varv på vägarna runt golfbanan och Elin fick rycka in och rädda en rymmande golfvagn som kom farande ner för en grässlänt. Konstigt släkte de där golfarna. Finklädda i ösregn med stora paraplyer och ändå ska de spela golf…

Jomen det var ju en läcker skogsrunda… Foto: privat

Hur som haver så fick vi ihop några sköna kilometer innan vi begav oss hem för att äta och mysa resten av kvällen. En brasa fick torka upp våra blöta kläder och kalla fötter.