Nästa år ska jag ta mig an mitt livs utmaning (förutom att vara människa då) och springa Trans Pyrenéerna som är 898 kilometer långt. Distansen skrämmer mig inte, däremot höjdmetrarna (52900) och att det är osupporterat (eller det förstås – det finns survival stations med 20 mils mellanrum…)

Ett av otaliga träningspass med Jan-Erik på Sörmlandsleden. Foto: privat

Ett av otaliga träningspass med Jan-Erik på Sörmlandsleden. Foto: privat

Dagarna går och nu är det bara drygt 9 månader kvar. Jag ska springa med militären, 48-timmarslegendaren, ultrapolaren  Jan-Erik (som kan det där med kartor och navigering) och jag bidrar med… roliga skämt och gott humör.

Vi satt ner och gjorde en plan fram till målet – så här blev det för min del:

Träningar:

  • Kontinuerliga långpass på Sörmlandsleden
  • Personliga rekordens tävling i Växjö 12-13 december (12-timmars)
  • Sandsjöbacka ultratrippel 15-17 januari: (26k + 44k + 82k)
  • Olympian Race i Grekland 20-22 maj (180k)
  • Highcoast Ultra 18-19 juni (har inte bestämt distans) Testa all utrustning

Det som känns helt galet är att vissa av loppen är årets fokus för de som anmält sig, och ett pass på väg till vårt fokuslopp. Tänk om någon hade berättat för mig för 10 år sedan att jag skulle springa 18 mil som träning till ett lopp.

Övriga tankar på vägen

  • Träna styrketräning  (bli starkare och undvika skador)
  • Träna alternativ träning (cykel, simning, skidor) för att hålla mängd uppe och skaderisk nere
  • Utvärdera kläder som ingenting väger
  • Utvärdera ryggsäckar
  • Utvärdera mat och energi – mest energi med lägst vikt

Och de viktiga frågorna

  • Vilka skor ska vi springa i?
  • Hur ser terrängen ut på de olika avsnitten?
  • Var kan man fylla på vatten och köpa mat?
  • Kommer mina ögonbryn att växa sig buskiga och vad väger en pincett?
  • Springa med orakade ben?

Häng med på alla delar! Jag lovar att dela med mig i bloggen – vem vill inte läsa om köttbars till exempel?