>…är det normalt att få mer energi av att göra av med energi?
I lördags sprang jag alltså 6 mil på 6 timmar, kände mig kall och stel efteråt…lite känningar i vaderna dagen efter…
Måndag morgon ringer klockan 4:55 och jag pallrar mig iväg till Nordic Military Training, kör ”lite lätt”, jobbar hela dagen och dansar BodyJam med LillaDuktig på kvällen. Kroppen känns pigg och glad. Hur kommer det sig?
Sprang jag för långsamt i lördags?
Har jag en osynlig energidepå som fylls när jag tränar istället för att energin försvinner ut i tomma intet?
Det kanske är bra att jag sitter inlåst i ett konferensrum i vårsoliga Paris utan möjlighet till träning i 2 dagar! Vila är bra. Vila är ett måste. Men varför är det så tråkigt? Lika bra att njuta av staden istället för att fälla en tår för missad IF Linnéa-träning – de klarar sig säkert utan mig 🙂
Sent i morgon kväll åker jag hem igen – jag tar med mig våren då, för den är fantastisk här!
>Det är kanske tur att du sitter inlåst ett par dagar! Du verkar ha överskotts energi så det räcker och blir över! Kan jag få lite så jag orkar med min dotter….
Bara tanken av att springa 6 timmar gör att man undrar om de som deltar är lite tokiga.
>Underbara Paris. Skicka hit våren bara, vi väntar!!!
>Endorfiner som vägrar lämna kroppen? Härligt! Men klokt att förstå vikten av vila – och härligt med Paris.
>Det verkar nästan som om din vecka i Portugal och ”vilan” veckan därefter gjorde att du formtoppade till Skövde!
Du har mer energi i dig än du vet om! Du hade säkert kunnat springa snabbare i lördags, men är inte det alltid frågan man ställer sig efter ett lopp? Jag gjorde det förvisso inte för en gångs skull 🙂
Välkommen hem och ta gärna med dig våren! Jag har visst blivit lovad lite Ursviks-löpning av någon…
>Mia du är på topp – det är bara att tacka och ta emot! Hälsa Paris!
>åh, paris… det gör dig nog supergott med lite tvångsvila i den staden! 😉
allvarligt: vilket grymt flow du har nu, så himla kul!
>Sara: Det är tack vare alla galenheter med barnen när de var små som jag orkar med sånna här utmaningar 🙂 -skickar över lite energi – eller så får jag ta med mig S på en liten löptur!
Anna: Tjoffar över våren omedelbums.
Snorkis: Endorfiner ja – nu vet jag varför jag utsätter mig för allt 🙂
Zebban: Visst ifrågasätter man alltid sin prestation efter lopp, man tror alltid att man kan bättre/snabbare/längre – trots att det kanske inte känns så just då. Ursvik är som bäst i mars när allt börjar smälta, geggigt, svårsprunget och stanken från träsket gör att man känner sig…cool. Måste nog skaffa gaters… 🙂
Magdalena: Jag ska försöka hålla kvar toppen två veckor till och vara hare på Premiärmilen.
Funrun: Flow it is!
>Jag spranag 10an i Ursvik idag och det börjar arta sig. Man behöver fortfarande gaiters, GoreTex-skor och dubbar/snökedjor för att komma fram säkert på många ställen, men det känns som det snart är riktigt löpbart!
Du har ju lovat mig sällis i Ursvik, glöm inte det!
>självklart Zebban – Ursvik är mitt andra jobb 🙂 – kollar genast in naughty-girls-gaiters eller vad det nu var 😉
>Du är bara för underbar! Det liksom spritter om dig på ngt magiskt sätt. Var förexten ett par som pratade om dig sedan du lämnat oss i Monte Gordo: ”Den där tjejen som springer för Linnea och tränar NMT och som var här förra vecka: hon har precis rätt inställning, en otrolig styrka.”
Och jättegrattis till Skövde – vilken superinsats!
>UnderbaraVackraMia, det är du som är våren :-D.
Krammmmmmm
>Bureborn: Åh -tack för de fina orden – precis vad man vill höra! (jag fick jobbet föresten 🙂 så det där med att vara positiv och sprudla var nog inte så dumt ändå)
Catti: DU är. 😉
>klockren formtopp!!! då kan man hålla på hur mycket som helst tills toppen börjar dala 🙂