>Skadad? Överansträngd? Resesliten?

Knä. Jag har aldrig tidigare haft ont i mina knän. Någonsin. Jag hade faktiskt inte planterat in att få ont nu heller. Jag kan inte förklara det bättre än Anders – ”Det är som mensvärk i knät”. Sant – en molande värk runt/i/omkring/utanpå/litehärochdär där knät sitter. Känns inte som muskelont, skelettont – mer som en massa vätska som är trög och ivägen. Jag kunde inte ta mig upp eller ned för trappor efter loppet. Tog Voltaren och hade sedan inga besvär. Överansträngning? Benen var fortfarande rätt svullna efter tjänsteresan så det kan ha påverkat. Vad-vet-jag. Och Vad-vet-vårdcentralen. Jag vill inte ha samtalet:

– Hej – jag sprang 100 miles i augusti – eller öh…det blev 162 km, och mitt ben svullnade upp efteråt. Det tog 2 veckor innan det såg normalt ut igen. Fast jag har inte haft ont. Men nu… i lördags när jag sprang 5 mil i hård terräng så fick jag ont i knät.

Gissa svaret. Don’t go there liksom. Då är jag hellre min egen doktor och skyller på resa och taskig mat. Hehe. Så moget.

Min naprapat har redan kikat på knät innan SUM, inget av, inget fel – bara en svagare muskel på insida knä – som jag fick rehabövning för. Men om jag inte är skadad så blir det väl pro-hab – i förebyggande syfte. Nu ska jag i alla fall vila fram till imorgon kväll då jag långsamt ska väcka benen till liv. Jag tänker äta voltaren idag också och hålla smärtan borta.

Igår spenderade jag tiden på bästa tänkbara sätt – först heja på löparna i Hässelbyloppet, sedan ”få” en personlig tränare som tillsammans med mig fixat träningsschema för min nästa säsong och satsningen på 3 höjdpunkter.

Det är alltid lättare med sköna mål när man ska stå och köra rehab…jag menar prohab!
**************************