I förrgår hade jag känningar där hälsporren trilskades tidigare. Jag har alltså inte känt något på 4 månader och trodde jag var safe. Som tur var hade jag en tid hos Naprapaten samma dag och Josefin körde direkt laser mot området och maserade min sena under foten. Den var stel, men hennes hårda nypor mjukade upp den fint. Även vaden fick sig en omgång riktigt hård massage, på gränsen till tortyr. Tummar starka att skapa blåmärken.
Vad är anledningen till att den ger sig tillkänna?
Självklart har det med två saker att göra – 1. Jag springer mer nu än förut och 2. Jag har slutat göra tåhävningar och använda taggbollen de senaste två veckorna.
Det är dumt att sluta med rehaben när man tror att man är bra. Bara för att jag inte har känningar så betyder det inte att jag ska sluta med övningar som faktiskt fungerar – hur tråkiga de än är. Så nu är jag tillbaka med 4×25 tåhävningar, massage under foten med taggboll och stretch av vad så mycket jag kan. För springa – det ska jag göra. Men springa smart.
Känner så igen det där! När symtomen släpper glömmer man rehaben… Hoppas det slutar kännas! Omedelgenast 🙂
Ja, det är så lätt att ”glömma” när man väl mår bättre. Så himla dumt egentligen (fast vanligt). Bra att du sätter igång igen.
Men då, elaka hälsporre. Vi står rätt mycket vid skrivborden på mitt jobb och en cykelkille där har faktiskt dragit på sig hälspore av att stå vid skrivbordet/möten och det låter verkligen inte kul att gå runt med det 🙁
OH NO! Nej det där vägrar vi tro på! Det kommer bli bra! Heja Mia!
Been there, done that. Dvs slarvat med rehab-övningar efter flitig period och därmed smärtfrihet i tron att ”äsch, de behövs inte längre – nu är jag ju bra igen”. Med följd att det onda knät kommer tillbaka. Har insett att jag inte alls är bra i knät, men att jag håller det symptomfritt med flitiga rehabövningar (som tyvärr är så tråkiga) och träning.
Hoppas att din hälsporre bara är ett skrämskott den här gången!!!