Jag har kännt mig superirriterad, nästan varit jetlag och haft problem att äta normalt sedan Trollhättan. Egentligen borde jag väl ha styrt in sömnen på 8 timmar, bara ätit snäll mat i små doser och tagit det lugnt i veckan.

Men i fint Mia-manér klämmer jag in hur mycket som helst! Slopar sömnen, fyller på med felaktig mat, men är åtminstone smart i min träningsåterhämtning. I tisdags cyklade jag 2 mil medan klubbkamraterna körde 800 metersintervaller och igår var det dags att snöra på sig löpardojjorna. Benen var oförskämt pigga och träningsupplägget var 15+15+15+15, där den första kvarten är uppvärmnin, den andra kvarten ska gå lite snabbare än komfortzon, den tredje kvarten ska gå så fort så att man nästan svimmar – sedan är den sista kvarten nedjogg och återhämtning.

Jag insåg direkt att jag inte skulle kuta någon kvart i 4 minuterstempo – jag vill inte gå sönder. Jag såg snabbt till att hitta någon som behövde pepp/piska – kvällens måltavla blev Carina :). Hur det gick får ni läsa här.

Efter avslutat pass doppade sig några i vattnet, jag doppade bara benen, sedan tog vi en After-Run-Beer iförda löparkläder på kvartershaket vid Zinken. Vi var 22 som tränade och säkert över 30 som var ute och ölade tillsammans. Det var en superskön känsla med samhörighet. Löpningen gick jättebra och jag känner mig återställd för att kunna leda en av grupperna tillsammans med Tone i morgon när vi tar Hornstull-Järna.

Långsamt, långsamt jobbar jag bort mitt dåliga humör.