I helgen gick den tredje deltävlingen i Svenska Cupen i Backyard av stapeln. Banan låg utanför Säfsen och det var ett helt nytt spår jämfört med vinterbanan tidigare i år. Med start och stopp på en stor parkering där några campade var helt ute i vildmarken utan tillgång till el och rinnande vatten. Arrangörerna hade fixat upp tält, och det behövdes eftersom det regnade i början.
Vacker natur i Dalarna
Den 6706 meter långa banan gick genom fin blåbärsskog. Underlaget var mestadels stig som bitvis var riktigt mjuk. Det kändes som att springa på en hög madrass som vi hade i gymnastiksalen under skoltiden. Detta sög rejält i mina ben. Men vackert var det att få springa runt tjärnar som jag sedan fick bada eftersom det saknades duschfaciliteter. Undrar bara hur fisken mår efter 65 ultralöpares svettbad i vattendragen…
När jag anmälde mig till cupen hade jag högt satta mål. Jag skulle springa minst 20 timmar per tävling. Sedan visade det sig att två av tävlingarna krockade med annat, och jag fick revidera den planen.
Den första tävlingen placerade jag mig tvåa i, vann gjorde fantastiska Linda Bengtsson. Den andra tävlingen var två dagar innan min dotters bröllop så där hann jag bara springa 15 timmar innan jag var tvungen att kliva av, duscha och åka hem, vann gjorde Linda igen. Bröllopet var ju årets viktigaste händelse! Inget snack om saken. Detta gjorde att jag skjutsades ned ett snäpp och hamnade som tredjedam i cupen totalt.
I lördags var det som sagt dags för den tredje delen. Sex dagar före Trans Scania som gå nu på fredag. Helt fel i tiden för mig alltså. Jag funderade länge på att hoppa över, men tävlingen är ett sånt fint arrangemang så jag åkte dit och sprang lugnt i sex timmar. Och fick den tredje medaljen till samlingen. Linda kammade hem tredje raka segern. Hon är en grym maskin.
Ställde in skorna
Foto lånad av arrangörens facebooksida. Taget av Ola.
Eftersom jag på förhand visste att jag bara skulle springa max sex varv kom jag dit utan plan, utan extrakläder och helt oförberedd. En uppsättning löparkläder, och eftersom jag kollat vädret innan skulle det räcka. Det skulle vara sol och lite moln. Men det blev regn. Så med blöt tröja och inget ombyte sprang jag och kände mig som en nybörjare som inte har koll på läget. Det är bara att inse, ställ aldrig in skorna och tro att du kan det här. Var alltid förberedd som om tävlingen skulle vara längre och allt kan hända. Där lärde jag mig en läxa.
Nu är det fullt fokus på Trans Scania. Till denna tävling kommer jag att packa många ombyten och inte lämna något åt slumpen.
Leave a Reply