Med de senaste dagarnas snöfall har det exploderat av Stockholmare som förmodligen är anmälda till Vasaloppet och därmed vill träna längdskidor.
Vi blev till slut 21 stycken löpare i spåret. Foto: privat
Idag var det dags för gemensam löpning på nya TEC-banan. Den är mer i skog och terräng än förut, samt på en del löpspår. Då och då korsar man löpspåren för att slänga sig in i den obanade skogen igen.
Nu är löpspåren vackert dragna skidspår.
Det blev många rop ”Hoppa över spåren! Håll vänster det kommer skidåkare!” och vi vara så hänsynsfulla och peppande vi kunde, för vi vet att det värsta som finns för en skidåkare är en löpare som antingen förstör spåren eller är i vägen för stavisättningen.
Då får vi samsas helt enkelt.
Det gick bra. Det är roligt när det fungerar och det inte blir krig. Vi har ju samma mål, att röra på oss, må bra och få bättre kondition. Kanske har vi långa tävlingar framför oss. Vi får väl se om det en dag går att samarbeta cyklister och löpare emellan… det gäller väl bara att vara överens om vilka regler som gäller och samarbeta.
Bäst att hålla koll på vart man sätter fötterna i den obanade terrängen. Foto: privat
Behöver jag säga att löpning i skogen var helt magisk? Det vinterbonade sagolandskapet är nästan overkligt i skogen. Ibland föll det ner stora sjok snö från tallarna och vi fick lyfta benen högt över snötäckta blåbärsris, stenar och stockar. Samarbete mellan löparfötter och natur.
Härligt med löpning obanat i skogen. Var också ute i skogen idag. Så vackert som en sagoskog. Bara en löparfrälst kan förstå…. Så tankar man energi till att fixa vardagen. Tänk om fler förstod värdet av detta.
Håller med! Att tanka energi i skogen, eller åtminstone under fysisk aktivitet utomhus fyller verkligen på energin till att orka vardagen.