>För första gången ”ett måste”.

Somrarna har för mig inneburit frivillig träning. Min devis har tidigare varit ”Helst lopp på våren, så sommaren kan ägnas åt vin och drinkar”. Det brukar inte finnas några speciella mål efter sommaren, på sin höjd Tjejmilen eller Midnattsloppet. Nu pockar Berlin Marathon på min uppmärksamhet. Likaså Stockholm Halvmarathon. Och så Bellmanstaffetten då… Samtliga tre lopp i september.

Jag älskar att springa. Speciellt på hösten och vintern. Gärna när det är kallt. Jag gillar löpningen upp till 17 grader varmt. Sedan är jag, vädret och kroppen inte i balans. Men skam den som ger sig – denna sommar har jag lovat mig att möta min löparfiende – Värmen.

Jag hann med ett långpass, två ”snabbpass” och ett kvalitetspass i form av backintervaller!

Jag känner mig grymt stolt att ha presterat detta, trots Värmen, långpasset blev lite kortare och snbbpasset lite långsammare, men huvudsaken är att jag genomförde dem. Här följer kort rapport om passen.

26/7 – Snabbdistans.
Vårt hus ligger 150 meter från havet. Väljer jag att springa åt det hållet har jag nerförsbacke, eller flackt nästan hela löprundan. Jag valde att springa åt andra hållet – där första delen består av en 554 meter lång uppförsbacke i tre delar. Fördelen är att den är kantad av skog och ger skugga. Det var över 30 grader varmt och luften stod stilla. J

Rundan mätte 5,78 km och avverkades på 29:38 min. Tid per kilometer 5:08, snittpuls 157 (max 172)

28/7 Långpass.
Ställde klockan på 07:00 för att undvika den värsta värmen och de galna bilburna norrmännen. Åt en tallrik havregrynsgröt och drack en liter vatten. Sedan somnade jag på soffan och vaknade med ett ryck 8:23… på 5 minuter stod jag sedan redo att möta mitt långpass. Det skulle ske med samma uppförsbacke, ta mig hela landsvägen bort till E6:an, tillbaka och en extrasväng runt Åmot och Strand. Jag kämpade mig fram och stannade till en gång efter ett uppåtlut för att pusta ut och dricka vatten stillastående. Havregrynen i magen, min springrytm och min svettdoft fick bromsarna att tro att jag var en häst. När jag stod där och njöt av morgonens svalka (24 grader) coh soldiset genom trädkronorna blev jag anfallen av två intensivt ilskna bromsar. Jag tog kål på den ena och blev förföljd av den andra. Jag kutade vidare och hade bromsen frmför mig surrandes upp och ned mellan min panna och mage. Jajamensan, biten blev jag innan den gav sig iväg.

När jag kom tillbaka till huset hade jag bara sprungit 18,9 km så jag tog en extrasväng till hamnen och tillbaka.

Rundan mätte till slut 20,11 km och avverkades på 1:50:25. Tid per kilometer 5:29, snittpuls 153 (max 167).

30/7 Backintervall.
Fick med mig syrran och henns kille på min uppvärmning. Det blev en ny sorts uppvärmning med kombinerad sightseeing för mina medlöpare. Jag släppte av dem efter 3,3 km för att ta mig an min 554-metersbacke. Sista delen av backen är rätt brant, denna valde jag som intervallbacke. Det blev 6 intervaller och backen mätte 157-161 meter. Fyra av dem gjorde jag på 42 sekunder, en på 43 och den längsta på 45. Jämna och bra i värsta värmen, kände mig otroligt pigg – förmodligen på grund av den för mig något långsammare uppvärmingnen med trevligt sällskap. Nedjogg i 4,6 kilometer och ett helt okej pass. Medelpuls 150 (max168).

31/7 Snabbdistans.
Kom plötsligt på att jag hade chans att göra mängdrekord i juli. Snörade på mig skorna och kutade 7,5 kilometer på 38:41 minuter, snittid per kilometer 5:09, medelpuls 153 (max 171). Jag slog mitt rekord med 0,9 kilometer. Nu lyder månadsmängdens siffra i löpning 249,5 km. Jag har blivit sugen på att köra lite mer Ultralopp framöver och ska kolla upp möjligheterna efter Berlin Marathon. Backen ner som jag valde bort.