Aldrig är man så självkritisk som när man ser sig själv på bild. Där andra ser ett härligt leende ser jag en sned framtand, och hey – DEN har jag haft hela livet så det kommer liksom inte som en överraskning här. Där jag ser en massa spretande Kristina Lugn hårtussar ser andra ett hår med volym. Jag zoomar in och kollar hur mycket av cancertumöroperationen som syns – fast jag egentligen bara ska vara glad att jag är cancerfri nu. Vem bryr sig om ett ärr när hälsan är på topp?
Hans Berggren har fotograferat och jag sitter och väljer bilder. Foto: privat
Hur kommer det sig att man ser det vackra i andra och är så självkritisk? Den här veckan ska jag fokusera på att se det fina i mig själv.
för att inte tala om när man hör sig själv… Vem kom med den där rösten och hur står andra ut att lyssna??
På bilderna på dig ser jag i alla fall en snygg, framgångsrik tjej som har målet klart för sig och som man minsann blir lite avundsjuk på.
Eller hur Åsa! Det där med rösten håller jag med om! Shit vad galen man låter 🙂 Tack för att du delar med dig vad du ser 🙂 Kram
Håller helt med Åsa: på bilderna syns en målmedveten och rackarns snygg tjej som man gärna vill lära känna! Själv har jag blivit så gammal att det jag ser på foton eller i en oväntad spegelbild inte alls stämmer överens med det jag tror att jag ska se – det är lite jobbigt.
Och vad den egna rösten beträffar så håller jag även där helt med Åsa.
Oh! Så det är fler som möter sin mammas spegelbild på mornarna? Ibland hajar jag till och blir lite småförskräckt – och så är det ju bara jag 😉
Mycket hög igenkänningsfaktor!
Väldigt, väldigt många skulle behöva vara ”snällare” mot sig själv och verkligen acceptera och älska sig själva. Det låter lätt, men är inte LIKA lätt tyvärr… Men många bäckar små, babysteps och allt det där. 🙂
Kram M
Att se skönheten i andra kan kanske få oss att se skönheten i oss själva?