”Stora hundliknande spår i snön jämte människospår = okej
Stora hundliknande spår i snön utan människospår = pulshöjande”
Sörmlandsleden kallade och jag var tvungen att svara. Inför Trans Pyrenéerna i somras, och för att lära känna löparvarandra, hade jag och Janne som mål att springa alla etapper på Sörmlandsleden. Det återstår några stycken så vi tog tillfället i akt att åka dit och ta en kortare etapp efter en smockfylld vecka för min del, och en träningsfri-efter-förkylning-vecka för Jannes del.
Skogen var tyst, nästan så det dånar i öronen när man står still. Det fick vi njuta av periodvis när vi sprang tysta, men däremellan babblade vi på om 48-timmarslopp och annat löprelaterat. Vi försökte till och med prata högt eftersom vi sprang igenom ett vargrevir och hade Jannes hund Vanja med oss. Vi såg spår i snön men ingen varg. Vi försökte se vart spåren ledde och det var tydligt att djuret följt leden där människor och hundar varit. Efter någon kilometer såg vi spillning och sedan avtog spåren. Just här var det tyst utan fågelkvitter, långt från vägar med biltrafik, nästan som att få lock för öronen – lite kusligt, som om vi tassade på någon annans revir, vilket vi ju faktiskt gjorde.
Gör ingen skillnad på dagar
Det har som sagt varit intensivt denna vecka – mycket på jobbet och bokad varje kväll. Jag försöker maxa livet och då får det bli soffläge en lördag, själva veckodagen spelar ingen roll. Under veckan som gick har jag hunnit med att vara löptränare, gå på Bonniers Books & Dreams, ätit julbord på Operakällaren, dansat till Discofender med Alcazar på Börsen och firat kompis födelsedag. Stupat i säng sent hela veckan och upp tidigt.
Magin infann sig
Att vara ute i naturen och tystnaden i drygt 3 timmar ger mig energi. Jag lät radion vara avstängd i bilen på väg hem från Järna också – allt för att maxa lugnet. Denna etapp mot Järna var magisk och ganska lättsprungen (även om vi promenerar i uppförsbackarna). Att fly storstan, jobbet och stressade människor en lördag ger mig ro. Att sedan få sova 9 timmar och vakna med lugnet från skogen inom sig är magi. Jag älskar båda världar!
Det ser verkligen magiskt ut! 🙂
Men hellre vargspår än björnspår (för min del i alla fall).
Det håller jag med om!