Snabbt och kort – det är min melodi!

Eh. Nej det är inte min melodi. De senaste åren har jag sprungit långsamt och långt och det är det jag tycker är roligast. Inte många intervallpass i löparskor kan jag hitta i träningsdagboken. Däremot har jag kört intervaller på spinningcykeln. Därför blev jag så överraskad när jag…

sprang min snabbaste femkilometare!

Häromdagen i Boston körde vi ett 5k Fun-run för välgörenhet. Vår konferens hade 6200 deltagare och närmare 200 personer valde att springa 5 kilometer klockan 6 på morgonen.

Big boss i blå tröja bakom mig. Foto: privat

Jag kände mig lite starstruck där jag stod bredvid vår löpande Chief Executive Officer och skulle tävla. Startskottet gick och jag såg en tjej lubba iväg. Jag lade mig bakom men hon var för snabb och hängde på grabbarna. Jag höll en jämn fart och blev omsprungen av en tjej till efter halva distansen. Jag pinnade på och hade två tankar i huvudet ”Högsta chefen eller någon tjej till får INTE springa förbi mig”. Jag höll detta och kom flåsande in som tredje dam i tävlingen och ett PB med 11 sekunder. En tid jag satte i Team Kossan Bernie i parloppet för 8 år sedan.

Långt och långsamt gav tydligen tryck i benen på kortare distans också.

Norden rockar!

Nordenlöparna. Foto: privat

Av de 200 personerna som sprang så kom svenske Erik tvåa och en norrman, vars namn jag nu glömt, trea. Allihop var vi Nordbor i mål när det fortfarande var glest på röda mattan. Nöjda och glada traskade vi till hotellet för att äta frukost.