Det finns ingenting så härligt som att kunna träna sig glad. Jag tror inte att det bara är tillfälliga endorfiner som får en att må bra, utan varje pass som genomförs bidrar i det långa välmåendeloppet.

Tränare i IF Linnéa. Gul är en glad färg. Foto: privat

Igår var en sån där stånga-hvudet-i-väggen-gång-på-gång-dag och jag var rätt neutralt inställd till att vara hjälptränare på IF Linnéa. Jag joggade 3 km till Zinkensdamms IP och snackade lite med huvudtränare Kritan om dagens pass och hälsade på löparna allteftersom de anlände. Till slut var vi ett 75-tal personer som skulle ut i försommarvärmen och springa 4+3+1 minutsintervaller. Set om 3 lovade jag min grupp.

Under uppvärmningen fick mitt låga humör ge vika för glada diskussioner och skön atmosfär. Efter någon kilometer var jag med i snacket och pratade med en nykomling. Efter lite löpskolning var mitt taskiga humör som bortblåst. Intervallerna gick bra och vi drog och peppade varandra. Svetten lackade och humöret var på topp.

Hur snabbt ska jag springa?

Frågan får jag ofta. Det är inte superlätt att ge precisa tidsangivelser för just stegintervaller så vi försökte hitta rytm och känsla UTANFÖR komfortzonen. Att springa 4 minuter i snabbare takt än tävlingsfart på milen är superjobbigt. Att de kommande 3 minutrarna sedan känns betydligt kortare än de 60 sekunder som verkligen diffar sitter förmodligen bara i huvudet – och det går att kuta snabbare. Att sedan känna att 1 minut är superkort och kunna ge järnet gör att boosten i prestationsnerven når full pott.

Såhär gick det för mitt gäng:

4 min löpning, 60 sek ståvila, 3 min löpning, 60 sek ståvila, 1 minut löpning, 2 min setvila

Första intervalldelen: vi kom 1730 meter, vilket ger en snittid på 4:37/km

Andra intervalldelen: vi kom 1780 meter, vilket ger en snittid på 4:30/km

Tredje intervalldelen: vi kom 1790 meter, vilket ger en snittid på 4:28/km

Under nerjoggen tillbaka hade jag sällskap av en tjej. Jag kände tacksamhet över att få vara en del av klubben, att motivera andra att våga lite mer, testa sina gränser och genomföra det som är jobbigt. Jag känner mig tacksam över en trött-tränad kropp och att få distans till jobbiga tankar som just bara är tankar. Jag är tacksam att jag har träningen och framförallt löpningen som ventil. Folk kan säga vad de vill om att fly i träningen, att springa ifrån något – men jag säger att jag springer till något. Jag springer rätt in i glädjen.