Igår hade min brorson Hugo sitt första Klubbmästerskap i terränglöpning med Turebergs IF. Som den stolta löparfastern åtog jag mig att vara hans support.
Hugo – släktens nästa löparstjärna! Foto: privat
Hugo är 7 år och hans grupp var yngst och startade först. De samlades i ring där tränaren pratade lite, sedan värmde de upp innan det var dags att springa 1000 meter. Innan start var adrenalinet högt och alla barn lekte och skrattade. Alla trodde såklart att de skulle vinna – vilket är en fantastisk inställning. Jag viskade mitt lilla knep (som tog brorsdotter Linnéa till en andraplats i Kungsholmens minilopp, bara slagen av Anders Szalkais dotter Smilla) ”Spring bara förbi den som ligger före”.
Oj vad han sprang! 1 kilometer är så långt för en 7-åring. Det hinner bli jobbigt flera gånger och det var både upp- och nedförsbackar. Men han låg fint till hela tiden och kom bland de 10 bästa. Han hade roligt hela tiden och det där med att han inte skulle få medalj bleknade snabbt och glädjen satt kvar – stolt som en tupp bärandes på ett diplom hejade han fram de äldre löparna som avlöste start efter start. Det är härligt med barn som har kvar lekfullheten och inte är ledsna över utebliven vinst. Prestationer finns det gott om att hantera i livet ändå.
Såå fint! Min 7-åring är tyvärr inte alls lika intresserad löpning. Men hoppa rep funkar fint. Kanske det skulle gå att kombinera.
1 kilometer hopprep i terräng! Respekt! 😉