Starten har alltså gått. Vi funktionärer fixar till så att bordet fylls med energi, dunkarna med sportdryck fylls på och likaså Perpetuem energidryck. Det råder febril rörelse in och ut i stugan. 200 miles löparna var 13 till antalet men någon har brutit och de övriga 12 springer förbi och får pepp och matas av oss. De är mest trötta nu och behöver få upp energi och pigghet.
En funktionärs uppgift
- Att peppa och supporta löparna så de fortsätter att springa
- Att se till att energibordet är fyllt
- Vara vänliga men bestämda och se till att det är roligare på banan än i kontrollen
- Avhjälpa illamående och yrsel
Det mesta handlar om att ta beslut. Det är lätt när chipsen är slut så fyller vi på chips. Värre är det med besluten ÅT löparna. Likt små barn kommer de efter 7, 8, 9 mil och är inte sugna på något. Vill inte ha. Tycker inte om.
Här gäller det att vara barsk och berätta att detta inte är någon gourmémiddag, utan energi för att de ska orka med den fysiska utmaningen. Oftast går de efter lite trugande med på att bli matade med allt möjligt. Någon fixade en buffé på sin tallrik med en pizzaslice, godis, chips och russin. Energi liksom.
Det märks fort när folk inte har tillräckligt med energi. De börjar genast prata om att bryta. Det tillåter vi förstås inte utan matar på med potatismos, korv, köttbullar, chips, smörgåsar, blåbärssoppa, kaffe, buljong, godis och massa mer.
Vi har den bästa ultratävlingskontrollen!
Funktionärerna som arbetar med TEC är så fantastiska! Alla hjälper till, tar initiativ och gör så att tävlingen rullar smidigt. De som först är supportrar rycker raskt in och hjälper till, får en funkisjacka och är sedan en i teamet. Ovärderliga är de som höll koll på vätskan och hjälpte löparna att snabbt fylla sina flaskor. Jag är stolt över organisationen och förmågan! Och det smittar av sig på de som hjälper till för första gången – alla blir som ett stort energiknippe.
Leave a Reply