>För att du stod bredvid och peppade när vi körde koordinationslopp!

Idag har jag kört mitt tyngsta pass hittills. Jag värmde upp genom att springa till Zinken, skulle träffa syster Danielle 18:15. Jag var lite tidig och tog två vändor på löparbanan. Danielle gjorde debut i IF Linnéa, jag varnade henne för snabbisarna, alltså värma upp i en grupp som springer snabbare än en själv. På dagens schema: Uppvärmning, löpskolning, koordinationslopp och backintervaller.

Idag körde jag uppvärming i mitt eget tempo tillsammans med syrran. Vi sprang nog i 5:20-tempo (hade ingen klocka med mig). Jag lovade hela tiden att backen snart skulle komma. Hon blev konstigt tyst efter 2,5 kilometer. Jag pratade om annat för att vilseleda hennes flås. Själv hade jag fullt sjå att försöka hitta (hur man nu kan springa fel på en väg som antingen går åt ena hållet eller det andra… men jag är ju inte en vandrande GPS direkt). Snabba Allan + andra kom kutande och vi tog rygg på dem och hittade backen.

Löpskolning: Skip (höga knän) * 2 uppför backen. Gick bra – sen var det dags för gående utfall (kan ingen fin löparterm för detta och är alldeles för trött för att kolla upp) * 2. Någon utbrast att han fått mjölkstockning i benen.

Sen var det dags för koordinationslopp – stegrande fart och ligga på max mellan de två sista lyktstolparna. Detta körde vi 5 gånger medan Allan hejade på. Jag försökte hela tiden leta efter den där Max som vi skulle ligga på i slutet, men det verkade inte vara någon person. Lika bra att kuta snabbt. Nellan hängde på mycket bra! Hon har ju inte sprungit så mycket så det här måste kännts som rena döden.

Sen backintervall. Det finns bara en sak att säga. Hur dum får man vara att man kutar upp för en relativt brant backe och får spykänslor frivilligt? Åtta gånger dessutom. Jo – IF Linnéa. De som inte kört backintervall tidigare fick köra fem. Syrran klämde sex stycken – med mjölkstockning i rumpan.

Härligt jobbat Danielle – jag antar att hela Söder kommer att höra när du kliver ur sängen imorgon och på torsdag!

Nedjogg till Zinken, vatten och snabb stretch – sedan jogg till Kaplansbacken (som någon hade varit och tippat – för den var brantare än vanligt!)

Det är precis så här man ska känna sig efter ett tungt pass – slutkörd, illamående, hungrig och supernöjd!

Längd: 15,76 km
Tid: tog ingen
Genomsnitt: ?
Jag sprang om: 1 (på lätta ben på väg mot Zinken)
Blev omsprungen av: 1 (på väg hem från Zinken med tunga ben)