Igår kväll fick jag ett sms ”Lust att springa långpass i morgon bitti?”. Det var Maria Jansson, Svensk ultralandslagslöpare som mosade motståndet både på herr- och damsidan i Bislett i höstas då hon sprang 228432 meter . Jag svarade ”Nej tyvärr, jag ska föreläsa ute i Saltsjöbaden tidigt i morgon bitti”.
Och det är här vi skiljer agnarna från vetet. Maria föreslog att vi skulle springa ut till Grand Hotel Saltsjöbaden. ”Jag hämtar upp dig 06:30”. Det kunde jag ju inte tacka nej till så jag packade ombyte och datorn i en ryggsäck och satte klockan på 05:45.
Maria Jansson och jag utanför Grand Hotel Saltsjöbaden. Foto: privat
Det var mörkt när vi startade och vi fick snöblandat regn i ansiktet. Större delen av vägen var slaskig och slirig men vi valde att springa dubbfritt. Jag vill gärna alternera skor så jag inte riskerar att få tillbaka hälsporren. Som den dolda GPS jag är (utan satellit, mottagning eller batteri) så var jag lite osäker på vägen men vi knixade oss fram. Jag tyckte att det var rätt tungt att springa och ville gå i de värsta uppförsbackarna. Maria är grymt löpstark och kunde ha sprungit i åttor runt mig om hon velat, men hon anpassade farten till mig och min packning. Det blev drygt 20 kilometer.
Det var så häftigt att få snacka med elit-Maria om livet, löpningen och uppladdning – vilket vägde upp att jag kom med blöt fläta, rödmosigt väderbitet ansikte och rödsprängda ögon (hur man nu kan glömma sina X-kross med vinterglas i när man springer i snöblandat regn!!! Will NOT happen again) till föreläsningen. Även om det var Saltsjöbadens Triathlonklubb (Solsidans vältränade läckerheter) jag skulle snacka med så verkade outfiten och den osminkade nunan med stripig fläta skapa några som helst ögonbrynshöjningar. Ett skönt gäng helt enkelt!
Leave a Reply