England – Matgudens förglömda land
Den stora utmaningen utomlands är att få i sig bra mat som inte bara innehåller socker och leker pingpong med blodsockret/humöret/orken. Jag kanske är i petigaste laget, men så är jag också piggast i gänget. Vi är 14 stycken på utbildningen och jag iakttog mina kollegors energi, engagemang och vad de petade i sig under dagen.
Såhär såg det ut (jag vågade inte fota kollegornas mat):
Frukost: (såg bara två som hade med sig): croissant med marmelad eller vitt bröd med philadelphiaost och juice till. De andra åt säkert hotellfrukost
Mellis: Över hälften tog en minichipspåse, en tog en chokladkaka, två tog bananer. Starbuckskaffe och läsk.
Lunch: Vår restaurang bredvid erbjuder salladsbuffé, soppa eller mackor. Sedan finns en uppsjö av tillbehör, godis, läsk, lemonad, chips, nötter, smoothies med mera. 13 personer tog vitt bröd med kokt skinka och ost, till detta en liten chipspåse och Diet Coke.
Mellis: Diet Coke och chokladbit, några tog en påse nötter.
Middag: Vi åt på Indisk restaurang. Fin restaurang med bra råvaror
En halvtimme efter lunch började några flacka med ögonlocken, två slumrade till (inte ovanligt i heldagskonferenser) och de två killarna som var helengagerade på förmiddagen satt och ritade små krumelurer i ett block. Det var så påtagande hur blodsockret åkte bergodalbana och påverkade tröttheten. Därför kommer nog sockersuget på eftermiddagen för att kompensera.
Vi var 3-4 stycken som var pigga hela dagen och engagerade i samtalen. Jag tror att det har mycket med kosten att göra.
Vad åt Fröken Präktig då?
Frukost: 2 stekta ägg, naturell yoghurt (x2 – vilka små portioner!) och osötade skogsbär (brukar vara sjukt sockrade, men jag hade tur!)
Mellis: Ett äpple och en näve naturella nötter
Lunch: Salladsbuffé med massor av färgglada saker, pumpafrön, tonfisk och ägg.
Mellis: Rödbetssmoothie (RAW, men inte särskilt god, sneglade på grannens choklad men lät bli) + päron
Middag: Kyckling i någon het indisk sås med ris till. Jag var sjukt sugen på choklad efter den kryddstarka middagen (blir jag alltid) men hade ju ingen och var nöjd ändå.
Och bara för att inte glorifiera mig själv kan jag meddela att jag just nu sitter och tuggar på en dumleliknande chokladbit som bara-råkade-hamna-i-min mun till kaffet. Hehe.
Men chips och choklad till mellamål…? Hallå eller?!
VÄRRE än typ vitt bröd ju… (Där har man ju ofta någon typ av bättre pålägg, t.ex. skinka eller så).
…och nu åt ju jag chips och choklad som mellis på ultratävlingen. Jag ska aldrig gnälla igen. Men jag somnad inte….