September innebär massor av arbete. Jag har vetat det hela tiden, så det är ingen överraskning direkt. Jag kan styra mitt arbete som jag vill och jobba hemifrån på kvällen. På något vis har jag mitt i alltihopa lyckats boka in Tjejmilen sista helgen i augusti, sedan halvmaran i lördags, Bellmanstafetten till helgen och Berlin marathon om 3 veckor. Däremellan ska jag på tjänsteresor, två stycken närmare bestämt.

So far so good. Hanterbart. Men vissa saker kan jag inte kontrollera. Som till exempel att dottern skulle åka på halsfluss, ligga hemma och hata matteläxan – jag vill ju finnas där för henne och peppa. Eller att pappas fru har fått 6 nya tumörer i hjärnan och ska opereras på fredag – jag vill ju finnas där och peppa. Eller att Dublinresan blev flyttad från maj till mitten av september, att energisugar-Pelle ville börja tanka minusenergi just denna månad, bara för att få lite lök på laxen.

Jag kan inte rå för eller kontrollera detta. That’s beyond my control. Vad jag däremot kan göra är att välja min inställning till det och balansera mina tankar.

Dagens backpass med IF Linnéa hjälpte mig att dunka ut de sista negativa energierna ur min kropp och skramla ner nya, friska tankar. Tack gänget för att ni är så himla härliga – och tack Tantobacken som idag fick ta emot en del aggressioner. Tack Karin för din lyssning och tack mitt pannben för att jag återgått till mitt fokus.

Förresten…nämnde jag att jag tog tolv backar. TOLV. Ett dussin. 12. På ren jävla vilja med mjölksyra som skummade ur öronen den sista vändan!