>I like it – aha aha!!!
Torsdag och IF Linnéa-träning. Uppvärmning, stegintervaller och spykänsla. Detta i kombinationa av träningskamrater, hyffsat väder och en mycket trevlig coach (inte allt för aggressiv trots sina skador!). Det är ju spykänslan och hård träning jag är ute efter. I alla fall säger min man att jag ska vara spytrött. Och det var jag verkligen efter torsdagens pass.
Torsdagens träning blev alltså uppvärmning 4,5 km sedan 800/600/400/200/400/600/800. Sedan nedjogg 3 varv på banan…(bara för att jag ville ha totalt över 10 km i min löpardagbok, nej jag är ingen kilometernörd!)
Tider och längd (ja, de diffar):
längd tid pace
760m 3:05 4:03
605m 2:28 4:05
401m 1:36 3:59
225 m 0:48 3:33
393m 1:40 4:14
610m 2:32 4:09
809m 3:23 4:11
Jag är sååååå nöjd. Framförallt med min Garmin som berättar vad jag gör…
På något konstigt sätt såg Coach Allan att jag var långsammare på den andra fyrahundringen, så när jag påbörjat den kommande sexhundringen ropade han ”Vad sysslar du med!? Öka takten nu!!??
Nu fick jag alltså fart i benen. Bra jobbat Mia, bra jobbat andra Linnéaner – och framförallt – tack Coach Allan för att du finns där och peppar och piskar.
>Yes! Well done! 🙂 Det gör ont när man sliter, men det kommer att göra gott för kommande utmaningar. Bra kämpat!
(och tack för senast!)
>det är bra… målet är att träna så hårt att man måste ligga i fosterställning efteråt 😉
>Karin: Glädje. Att få ta rygg på dig och bara vara ett halvt varv efter 😉
Magda: Hårt eller dubbelt. Varför träna halvdant? Det ska helst göra ont på många ställen – så man inte kan urskilja vad som gör ondast…