>Det är så fantastiskt vackert ute med all snö så att det gör ont i hjärtat.

Jag blir så glad, lycklig och tacksam över allt i livet. Det är fullt möjligt att känna harmoni och inte stressa upp sig trots juletid. När jag satt på tunnelbanan i morse och tåget kom upp ur berget och ut på fältet vid Ursvik slog landskapet emot mig med full kraft. Jag vill bara snöra på mig löparskorna, klä mig varmt och springa långt, långt, långt. Låta tankar och känslor virvla fritt. Känna tacksamhet för en kropp som fungerar, ben som vill springa och energi som spirar. Det är inte alla som har det så. Om jag kunde skulle jag dela med mig av det hela till pappas fru som kämpar mot sin sjukdom. Jag är glad för alla människor jag mött, över alla jag kommer att träffa, jag är tacksam för den harmoni jag känner och för alla berikande möten jag upplevt. Jag är tacksam för att jag har hittat löpningen och överlycklig över att få vara en del av GAX Trans Scania.

Är det möjligt att få löpareufori bara genom att tänka på det?