>Dags igen för veckans höjdpunkt när det gäller hård träning. Det är inte lika härligt som att dansa BodyJam med brudarna, men närapå. Härligt på ett helt annat sätt. Härligt om man gillar småkramp i solarplexus, tänja på gränserna, känna sig yr och lite illamående – men ändå så redo att prestera att hjärtat bara hänger med när hjärnan befaller. Jag börjar starkt tvivla på antal kilometrar och mätning… men jag hoppas att det i alla fall är till min fördel och att jag kutar som en gasell på marathon.

Dagens uppvärmning hemifrån till Zinken gick i 5:14-tempo. Från Zinken till Tanto-backen gick det i snacktempo – jag pratade med Patrik (?) hela vägen och glömde sätta igång mitt gamla tidtagarur… men fram kom vi.

Backintervall: Jag klockade mig själv, tog ca 44-45 sekunder upp. Uppskattar det till ca 150 meter (här gör inte längden något – det är toppenträning ändå!).

Från Backintervallen skulle vi ta ”långa” vägen tillbaka som skulle vara ca 5 km. Tempot var relativt högt för mig, när jag var framme klockade jag mig på 22 minuter. Alltså drar jag ner kilometrarna och tippar på 4,5 km i stället för 5. (vilket ger en kilometertid på 4:52 – inte riktigt min fart… men kan vara en verklighet).

Jag var helt slut. Det var toppenkul som vanligt. Jag tog tunnelbanan hem. Imorgon ska jag springa med en Marathoncoach!