För några år sedan följde jag ett träningsschema och kunde bli stressad över att eventuellt inte kunna genomföra just det schemalagda passet. Jag fick jobba en hel del med min inställning till att stuva om eller hoppa över vissa pass. När jag sedan på nära håll fick känna på hur det var att bortprioriteras efter ett träningsschema så stannade jag upp och tänkte om totalt. Herregud – det är ju inte OS- eller VM-status på oss! Och vad gör det med våra relationer?
Nu jobbar jag en hel del och bokar in min träning i kalendern utifrån jobbresor, möten och privata åtaganden. Det står till exempel Måndag 18:00 NMT. Eller Onsdag: löpning + gym.
När klockan närmade sig 16 på måndagen, jobbet var i hyfsat skick och träningsväskan var redo i bilen så dök ett sms från dottern upp. ”Springa tillsammans ikväll? Behöver komma ur mörkerbluesen”
Jag hade nu olika val. Att säga
A. Jag kan inte för jag ska köra NMT (vilket kan vara ok)
B. Kan vi springa en annan dag? (då skulle jag ignorerat måndagsdippen)
C. Självklart.
Hennes önskan om löpning var här och nu och jag kände så stark tacksamhet att ha en dotter som vill springa och snacka (skratta) med mig, så jag valde givetvis att köra med henne. Jag investerade i vår tid tillsammans utan att ha dåligt samvete över missat militärpass, något som jag kanske skulle knorrat över tidigare. Stuva om för att få relationen att fungera. Hjärtinvestering.
Fick ett vackert hjärta och en glad själ istället för uppumpade triceps. Foto: privat
Som kompensation tänkte jag i onsdags att jag skulle springa till gymet (10km totalt) och köra tuff styrketräning. På väg till mitt gym passerar jag min brors lägenhet. Jag kikade upp och såg brorsdotter Linnéa i köksfönstret. Min längtan att krama om henne blev så stark att jag tvärnitade mitt i löpsteget och gick upp och hängde med henne och hennes lillebror Jonathan i en halvtimme istället. Sen joggade jag hem och gjorde lite armhävningar i vardagsrummet.
Just denna vecka behöver jag nog boosta ikapp mig med nära och kära. Då får inget träningsschema i världen ställa sig i vägen. Vid andra tillfällen behöver jag ett schema att luta mig tillbaka på (då gäller det att balansera in relationer också)
Springa med barnen är = livskvalitet
Jag styrs benhårt av familjen. Eller snarare min vilja att hänga med dom 🙂 Därför har jag inget (och har aldrig haft) något träningsschema. Jag springer sent på kvällar och efter förskolelämning för att effektiviisera vår tid tillsammans. På helgerna däremot kan jag dra ut ibland och bara vara helt själv utan tankar. Det behövs det med, men inte alltid. Och det får absolut inte styra. Bra inlägg!
Amen!
Känner igen mig i det du skriver. Har precis som du en gång i tiden valt träningen framom allt annat. Men så meddelade min kropp att den är trött. Och nu har jag en period då jag väljer andra saker framom träning.
Ser det som en välförtjänt och välbehövlig paus.
Du skriver många tänkvärda ord
Tack ditt perspektiv!
Jag skrev ett inlägg på min blogg i samma ämne den 7/11 -14
http://www.Monterben.se