Trimmat känslosam häck

Egentligen är det inte min häck som är känslosam, bara cykelsadelkänslig. Det är mitt inre som återhämtar sig efter föregående tuffa vecka där det bjöds på en kavalkad av känslor och kaos i mig med obehagliga situationer, uppbrott, separationsångest och oro. Jag toppade veckans händelser med en punktering på RallyMazdan. Jag slängde mig alltså kors och tvärs mellan det mekaniska och känslomässiga. Lite för lite sömn på det och jag är ur balans. Nyttigt som fasiken för mig med kontrollbehov 😉

Snygg sadel att matcha en cykelhäck? Foto: privat

Hursomhelst.

Jag mötte i alla fall ett platt däck när jag i lördags skulle ta bilen för att hämta min kompis vid Tekniska som åkt kommunalt hela vägen från Rimbo för att springa Lidingöloppsbanan med mig. Bah. Vi kom på en plan B och sprang i våra terrängskor och fulla ryggsäckar runt Kungsholmen och körde slalom mellan solskensflanörerna. Det blev en mycket fin runda med prat om det viktiga i livet så att kaoset får några namn och kan stoppas in i små fack i mig.

Sen fick jag panik. Bilen behövs ju till veckan/helgen och alla inköp till matkontrollen på TEC! Jag har precis lärt mig av en fin vän att man ska ta tag i saker på en gång och inte lägga dem på Nån-annan-gång-högen (därför gick jag upp 07:00 och tvättade fönstren…). Rullade ner fina RallyMazdan till macken och fyllde däcket med luft. Körde långsamt hem till Världens Bästa Pappa och lämnade en smutsig bil med en stor skruv i vänster framdäck.

Gräma mig och tycka att det är jobbigt?

Nehe. Bara att slänga på mig de vadderade cykelbyxorna med långa löpartights över och cykla till jobbet i morse. Bra träning för att bli lite mer hemma på den fina cykeln från Canyon. Jag känner mig ännu inte värdig att cykla omkring på en sådan proffsig cykel och behöver all träning i världen.

Canyon Endurace. Lätt flugvikt. Cool som attan. Jag ska bli den värdig! Foto: privat

Målet för turen var följande:

1. Ta mig miljömedvetet till jobbet (något man säger när man inte kan cykla snabbt)
2. Få in några kilometer på cykelkontot
3. Nöta rumpa. Öva in sittbenen så att det gör mindre ont framöver
4. Inte ramla
5. Öva på att planera körningen (klicka loss skorna ur tramporna innan rödljus)
6. Öva på att växla med både höger och vänster hand
7. Helt enkelt ta mig till jobbet eftersom bilen stod hos pappsen

Efter krocken för några veckor sedan är nu RallyMazdan hel, nybesiktad och nu blänkande ren. Lycka. Foto: privat

Till jobbet var det 14,66 kilometer och sedan var det 5 kilometer cykling hem till pappa från kontoret för att hämta upp RallyMazdan. Han hade inte bara fixat punkteringen utan även lämnat in den på in- och utvändig tvätt hos ett gäng entusiaster i Rinkeby. För 250 kronor är nu RallyMazdan som ny. Jag blev så glad och tacksam för att han fixat allt åt mig så jag var tvungen att gråta en skvätt. Jag är ju trots allt 44 år och fortfarande hans barn… men ack så tacksam. Tacksam var även rumpan som fick åka bil hem och vila sittbenen till nästa drabbning. Kanske det blir en sväng redan på onsdag/torsdag.

Cykling är inte så jobbigt. Känslor är jobbiga.