Natten har varit vacker. Fina stjärnor och ett milt ljus från månen. Men också tuff. Trötthet, skav och ömma fötter har fått Roxen att stundom gå och kvida. Ibland har han kunnat öka takten, men så kommer ett långt, tungt motlut som suger all energi ur kroppen. Fuktig dimma som kylt ner oss båda har fått energin att gå åt uppvärmning snarare än till goda tankar. Energin har bestått av kall pizza, Snickers och Twix.
Jag har gått med honom i omgångar, totalt 6,5 timmar och han har önskat sig ur mörkret och in i dagsljuset. Det har kommit nu och farten är uppe igen.
Nu återstår det knappt 8 mil till målet i Motala. Har du lust att pejsa honom går det bra!
Grymt! Följer gpsspåret hela tiden på telefon, kämpa på daniel!!
300km är ingen dans på rosor. Att gå/springa med trasiga fötter har gått förut. Bara tugga asfalt. Gogo
Heja, heja!!!