Visst är vädret deprimerande i Stockholmsområdet. Allt är liksom brunt och saggigt. Solen har svårt att visa sig och de tunga grå molnen ligger som ett lock över stan. När jag tog en vanlig Svenssonrunda runt Kungsholmen igår mötte jag massor av par i olika åldrar som trotsade vädret och promenerade samma populära sträcka som jag sprang. Jag var på vippen att säga till ett äldre par:

Vilken fantastisk dag!

Men jag höll mig och bländade dem med ett leende istället. Jag vet inte om de såg min glada nuna i skumrasket. Men det var så jag kände det ”Vilken fantastisk dag!”. Jag har nämligen lärt mig att uppskatta de dåliga känslorna och de irriterat pockande olustigheterna, för då vet jag att motsatsen är ljuvlig. Är allt bara neutralt är det ju skittråkigt. Inga toppar och dalar. Den här inställningsresan startade jag mitt i min skilsmässa då kurskamrat Pernilla till slut sa till mig att sluta gnälla:

”Mia, om du inte tillåter dig att må piss, kommer du heller inte att må topp!”

Och hon hade rätt. Jag valde att jobba mycket med närvaro och inte hasta iväg i tankarna och tänka sen, sen, sen… Sen blir allt bra. Jag lärde mig att det finns fler känslor än arg och glad. Att spektrat är stort och det är viktigt att hitta en palett av färger istället för bara svart eller vitt. Hon hade många kloka ord Pernilla och jag tänker ofta med tacksamhet hur just hon fick upp mina ögon. Jag har försökt att lära det vidare när nära och kära haft det svårt i min närhet – att våga känna känslorna fullt ut och inte fly från dem eller lägga dem på hög – för när de är färdigkända finns det så mycket mer uppskattning i de bra känslorna. Att det gamla uttrycket ”Efter regn kommer solsken” inte är så dumt i alla fall.

Färdigsvamlat om känslor… vad har det med vädret att göra?

Jo – tänk att längta så starkt till sol, blå himmel och kanske snö. Att verkligen ha något att längta till som jag inte bara tar för givet. Jag tror att de senaste dagarnas gråmulna väder kommer att få massor av människor att må bra och le stort nästa gång solen kikar fram och himlen är vackert synbar igen. Så jag uppskattar skiten tills världen visar motsatsen. Och då uppskattar jag det på ett bra sätt.