Mitt 6-timmarslopp i Skövde förra helgen känns som rätt futtigt efter att ha varit en del av TEC – Täby Extreme Challenge. IF Linnéa hade två löpare anmälda till 50 miles (motsvarar drygt 8 mil), Magnus och Johan. Vilka hjältar. Startskottet gick klockan 10.00 på lördag förmiddag – samtidigt som jag körde Nordic Military Training med Marita som instruktör. Löparna sprang på en bana i Täby, som startade vid Ensta Krog (som är en motionsgård och inget disco som taxichauffören mitt i natten trodde) och gick genom parker, villaområden, skog, via Skavlöten tillbka till Ensta. Banan var drygt 10 km. Löparna hade nog avverkat mellan 1 till 3 varv, när jag blöt och svettig efter NMT-passet fick skjuts hem för att duscha. Då var klockan 12. Jag var upprymd och pigg i knoppen, svag i musklerna efter fredagens muskelpass och det roliga Marita-passet som drog ur den sista musten. Jag tog en lång, varm dusch och tvättade kläderna. Löparna i Täby hade väl avverkat några kilometer till nu. Jag hängde med och tjänstgjorde levande rabattkort, och crossjoggingsko-hitta-sällskap på Runners Store, tog en fika och promenerade hem i solskenet.

Löparna i Täby fortsatte att lägga varv på varv till protokollet. Jag tog det lugnt, packade min träningsbag med IF Linnéakläder.

Vid 15.30 mötte jag mina klubbkamrater Tone, Ken, Evelina och Fredrik för avfärd mot Ensta. Vi skulle hjälpa till som funktionärer och pacers. Att springa 50 eller 100 miles kan ta tid. Loppet som startade kl. 10 på lördagen hade en stopptid kl 16 på söndagen. Efter mörkrets inbrott/skymning (kl 18.02) fick löparna ta sällskap av sk pacers. På plats som funktionär fanns Emelie (med i Ultralandslaget) som var ivrig att få pace:a Elisabeth. Vi från IF Linnéa försökte göra oss hemmastadda bland chips, cola, tidtagningsmaskiner och massörer. Vid varje varv måste löparna in och registrera sig. Det var 41 anmälda, de flesta skulle köra 50 miles. Efter att ha fått heja på både Magnus och Johan anslöt sig Fredrika, vår Ultra-hjältinna med brinnande engagemang för Ultralopp.

Magnus iförd surfarshorts. Här har han precis avverkat 6 mil.

Magnus körde sina 50 miles på strax under 10,5 timmar – och ett glatt, stolt Linnéa-gäng välkomnade honom i mål. Fredrika hade till och med fixat fyrverkerier. Mange var stel i benen, supernöjd, glad och vi var alla så stolta över hans insats. Jag tror att han var inne hos massörerna typ en timme för att få en genomkörare av benen.

Jag och Evelina gjorde oss redo för att pace:a Lisse. Hon hade haft sällskap av Ultragurun (jämte Rune…) Peter L fram till 8 mil då han skulle kliva av. Vi sprang med i hennes tempo i drygt 7 km, sedan var det dags för powerwalk. Det är här ultralöparen hushåller med energi och kan äta samtidigt. Lisse var helt inställd på att springa 100 miles. Bara en svensk kvinna har gjord det i officiella tävlingssammanhang i Sverige förut – Cecilia Pettersson (som vann 50 miles dagen till ära och persade med 1 minut: 8:19:xx). Lisses rekord låg på 9 sprungna mil och tanken var alltså att kuta de dryga 16 milen. Jag och Evelina fick det stora nöjet att dela ögonblicket då Lisse passerade 10 mil. Klockan var då någonting runt halv ett på natten. Två kvinnor till var ute på banan för att få en plats i svensk ultrahistoria. Boel och Elisabeth. Efter att ha hållt Lisse sällskap i 2 mil kändes det hemskt att lämna henne ensam med sin pannlampa och den ensamma banan. Men vi skulle funktionera lite till och bege oss hemåt strax efter 2-tiden på natten. Kvar i spåret var 16 löpare. Vi åt godis, pizza och drack varmt te, lämnade Ensta Krog i en taxi mot Mörby för vidare tunnelbanefärd hem. Iklädd löpartajts och toppluva satt vi bredvid fulla ungdomar och rödögt festfolk på tunnelbanan.

Efter en snabbdusch hoppade jag i säng, supertrött och fortfarande rätt kall. Hade svårt att somna men fick i alla fall i hop ett par timmar. När jag vaknade trött imorse slog mig tanken – ”Lisse springer fortfarande”.

Tanken är helt surrealistisk. Jag hinner träna, duscha, tvätta, shoppa, fika, vara funktionär, heja, pace:a, åka tunnelbana med festfolk, duscha, sova, läsa DN och förbereda brunch medan några av Ultralöparna fortfarande springer.