Idag får alla som är med i Viktväktarna mig i sin mailbox.
Skärmdump från adept som är med i ViktVäktarna.
Inspireras av MarathonMia
står det stort i nyhetsmailet. För 20 år sedan vägde jag 89 kilo och kunde inte så mycket om energi in och energi ut. Nu kan jag rätt mycket om båda. Det var där jag lärde mig att även om kanelbullar är gott så räcker det med en (eller två om du precis tar ut dom ur ugnen), eller att en lunch inte består av 10 pannkakor 1/2 burk sylt och glass och att 6 limpmackor med ost och korv inte är middag. Här lade jag alltså grunden till mitt matintresse. Jag hade två små barn och ville laga bra mat. Att jag sedan gillar nybakad bulle och andra livsoviktiga förnödenheter får jag balansera med rörelse. Energi in och energi ut.
Jag har bytt ut pannkakan* till en näringsrik omelett, bytt limpmackor till god, hemlagad mat och balanserar själen, vikten och välmåendet med träning. Jag bryr mig inte så mycket om det pendlar upp eller ner några kilon och väger mig kanske två gånger om året (jo, visst nojar jag när jag ska på fest och testar en klänning – jag är fortfarande tjej!). Byxlinningen är mitt riktmått och God hälsa viktigast. Jag äter i princip 80-90% riktigt bra mat och tillåter resten vara skräp. Förbud är inte roligt, däremot utmaningar. Därför kör jag ibland små äventyr som ”30 dagar utan kakor och bullar” (För det är ingenting som man egentligen behöver). För övrigt äter jag från alla kostcirkelns hörn. Utom paprika – för det gillar jag inte.
*)Angående pannkakan så är det en perfekt påfyllning under Fotrally eller ultralopp. Dessutom är American pancakes eller bananplättar ett måste vid brunch.
Du är inspirerande! Så det passar väl utmärkt att viktväktarna lånar dig. Undrar dock vad du tycker om deras upplägg så här 20 år senare. Känns det fortfarande rätt?
Själv gick jag ner 6 mamma-kilon efter mitt yngsta barn (19 år sedan), men överväger inte direkt viktväktarna när jag så småningom ska göra mig av med kortison-kilona jag dragit på mig.
Jag har inte behövt välja alternativ efter den stora viktnedgången. Jag fick spel efter hälsporren då jag lagt på mig 4-5 kilo och testade GI eller om det rentav var LCHF i 2 veckor. Lade på mig ytterligare 2 kilo och lade ner tanken på att ändra min kost. Jag smög tillbaka träning och nu är jag nog tillbaka på normalnivå igen. Jag räknar inte som VV med points (eller vad det kan vara nuförtiden) utan jag har hittat ett bra sätt att laga och äta mat istället – vet inte hur man skulle kalla min kosthållning idag. Vore kul att testa en omvänd variant – där jag skriver ner exakt vad jag äter en vecka så matchar man in det någonstans. Eller så är det bara Mia-mår-bra-och-är-pigg-och-energi-rik-kosten 🙂
Och när det gäller dina kortisonkilon – är det inte så att de äter upp en massa muskelmassa? Då får du Bodypumpa och äta protein 🙂 OCH kolhydrater så att musklerna kan växa tillbaka.
Jag tänker precis som du – inga mer dieter och absolut inte viktväktare. Man behöver hitta en kosthållning som funkar alltid.
Visst är det så att kortisonet ”äter upp” musklerna och lagra fett på mystiska ställen (runt nyckelben och som en ringaren i notre dame-puckel) och mindre mystiska ställen (bukfetma, precis som vid stress som ju också ger kortisont, men från kroppen själv).
Läkaren tycker att jag varit ”duktig” och lagt på mig rätt lite ändå (och dessutom hållit både diabetes och högt blodtryck stången). Om tre månader ska kuren vara över och då ska jag fortsätta äta nyttigt och göra mig av med övervikten på det sättet tänker jag 🙂 Med dig och som inspiration, för nyttig kost utan förbud tror jag absolut på 🙂