Vem är MarathonMia?

Idag mötte jag en ny adept, vi kan kalla honom Lelle (för han heter så). I Lelles ögon var jag duktig på att äta rätt och alltid har motivation. Typ.

Men så är det inte. Jag är ju också en helt vanlig människa. Jag känner mig tokgrym som höll mig ifrån Twist-skålen på jobbet i 10 dagar… men så idag – puh vad trött jag blir på mig själv…

Tog jag 10 stycken godisar på raken. Fyllde munnen med Nougatcrisp, Dajm och Japp.

I köket på jobbet. Inte i min mage. Foto: privat

I köket på jobbet. Många i min mage. Foto: privat

Inte är jag en sämre människa för det. Har jag dålig karaktär? Nej – det hade jag haft om jag 1. ville banta 2. fortfarande var i utmaningen ”inget socker” 3. hade totalt godisförbud. Men idag var en helt vanlig onsdag som bara råkade ha lite för många möten och en telefon ringandes konstant.

Låt oss kalla mig disträ i det läget och jag faller för frestelsen

Vem är jag då? Är jag den där disciplinerade renlevnadsmänniskan? Tänkte ge er 10 saker om mig själv som jag är när jag inte är SuperWoman och bygger min Evighetsmaskin….

Jag äter godis. Helst choklad men inte så ofta karamellkungen (har lärt mig att göra eget gotter som är nyttigare)
Jag älskar att ta ett glas rödvin och sitta och snacka om livet. Champagne och bubbel är fantastiskt att fira med
Hemma hos Kattis länsar jag hennes glass till fruktsalladen fast jag inte äter glass i vanliga fall och aldrig har det hemma
Jag är ingen tävlingsmänniska inom idrott och ger upp – hittar på mina egna utmaningar istället och orkar inte bry mig om andra. Är helt ointresserad av tider
Jag hoppar över inplanerade träningspass – tänker att 7-10 timmar i veckan är rätt mycket ändå
Jag älskar mat och äter mycket (så att folk ibland höjer på ögonbrynen åt mina portioner). Är glad att jag faktiskt gillar att laga den själv.
Somliga dagar är jag fulast, fetast och tråkigast i världen. Jag springer ändå helst osminkad.
Jag rallarsnyter mig rätt ut i luften när jag är ute och springer i skogen (dock inte på mina medlöpare)
Jag är inte pryd och har lärt mig att både rapa och släppa väder på ultratävlingar (inte så kvinnligt men ett måste att låta kroppen fungera i 48 timmar…)
Jag har världens fulaste tår med defekta tånaglar (men de är hela och fötterna får stå ut med mycket)

Så om du nu trodde att jag var en rosafluffig bloggtjej som inte har toabehov så raserade jag den bilden nu. Förr bjöd bloggen mer på gånger då jag gjort bort mig, och jag har nog kommit av mig de senaste åren – men lovar både bot och bättring.

Tack Lelle för att du påminde mig om vem jag är 🙂