Det var ju inte så svårt. Jag levererade 28,02 kilometer till statistiken och bidraget till att förbereda min kropp för Stockholm Maraton.

Jag delade in passet i tre mentala delar för att inte falla platt och kämpa mot mig själv som förra söndagen.

Etapp 1= uppvärmning 6,6 km. Sprang från Ärvinge BP där jag kollat på sonens match. Tog en liten runda på Järvafältet och styrde sedan stegen mot Ursvik.

Etapp 2= Ursviksmilen. Mentalt var detta en runda för sig. Ursvik är backigt och ger bra träning för hjärta och ben. Jag är aldrig särskilt snabb i Ursvik, men eftersom jag var uppvärmd när jag kom fram tog jag första backen i ett språng. Likt en bergs-get klättrade jag de första 500 metrarna och sprang om en snubbe. Det var inte populärt, han kom älgandes efter mig och gav igen genom att springa om mig efter 600 meter. 1-1 i omspringningar. Resten av milen kändes grymt skön. Det var fortfarande blött och sankmark på stora ängen innan jobbiga backen (som är frivillig). Resten av turen genom skogen bjöd på sol mellan trädkronorna och härliga vårdofter. Sprang om en tjej, även nu i uppförsbacke. Benen var rejält trötta efter milen.

Etapp 3= Hem från Ursvik. Det var skönt att komma ut på platt mark igen, det blev som återhämtning för benen. Drev på i skönt tempo och andades lugnt. Sprang via Solna, Pampas, Kristineberg, Rålambshovsparken och ett ärevarv runt Stadshuset för att få mina 28 kilometer.

Jag är grymt nöjd med mig själv. Jag fokuserade på mina tre etapper, att genomföra det jag lovat mig själv och inte bry mig om tiden – det fick ta hur lång tid som helst! Jag hade laddat helt rätt med dagens mat. Av den ömma högerskinkan och stela hamstring kändes inget. Jag återkommer om huruvida stödstrumporna (förlåt – Compressionsstumporna) hjälper för snabbare återhämtning eller ej.

Nu väntar dusch och söndagsmiddag hos mamma.